Shit...

Postat i Okategoriserat kl. 17:23 av | Kommentarer (1) |

.... jag tror sjutton att det funkar. Terapeuten! Har gått där ett tag nu. Och vi har hunnit gräva i ganska mycket. Och det känns faktiskt bättre. Senaste veckan har jag inte känt lika stor oro inuti som jag brukar och varit gladare. Behöver ju inte bero på terapeuten, men jag tror att i och med att vi har jobbat med eller jag har jobbat mycket med att gå in och ut i gamla grejer, så tror jag faktiskt att mitt positiva mående beror på henne och mig.

     Jo just det en annan sak... Som gjorde mig heligt förbannad he he... Jo det var såhär att jag umgicks med en bekant till mig som kanske skulle bli min vän. Men sen helt plötsligt så var kravet för att han och jag skulle vara vänner var att vi skulle mysa. Jag sa direkt att jag inte kunde ha det så utan att jag bara ville vara vän med honom utan att mysa. Men han stod fast vid sitt "krav". Och jag blev rätt vass i vår diskussion. Som tex "Hör du inte hur sjukt det låter". Och när han skrev nått om att han saknade mig så sa jag att han fick skylla sig själv! Och när han ett tag senare ville träffas sa jag att jag inte ville umgås med honom. Och att jag inte hade något mer att säga honom.

    Och varje gång han kontaktade mig hamnade vi i samma spår och jag blev skitförbannad. Men det blåste ju över lika fort. Och jag tycker det är skönt att känna känslor! Jag hatar att vara likgiltig som jag har varit nu i jag tror över ett år. Sen ett tag efter pappas infarkt slog det mig nu. Kan ju ha nått med det att göra också. Ja kanske... Ja det var lite om det senaste ;) Hoppas du har det fint! Puss och kram!





    .
Annons: